De senaste dagarna har måltiderna ibland börjat med att Rut vägrat äta sin mat och gjort allt i sin makt för att undvika skeden som hotfullt viftar framför hennes mun. Först fattade jag ingenting. Allting tydde på att hon var hungrig. Var det maten i sig det var fel på? Skeden? Hade hon magknip eller bajs i blöjan?
Så fort hon själv fick hålla skeden själv kom svaret. Hon vill äta själv. Det gör att måltiderna pågår ganska länge och att det blir mycket städning efteråt. I dag åt hon bananpengar till förmiddagsmellanmål. Hon äter det mesta vi försöker ge henne. Tiden då Rut sondmatades med ynka fem milliliter mjölk per måltid känns avlägsen.
Nu är frågan hur länge hon kan klara sig med bara två tänder i underkäken? Det är som om tandproduktionen ligger efter den övriga fysiska utvecklingen.
Etiketter: Ruts första
31 oktober, 2008 kl. 11:33 |
Hon kanske inte ville äta på en plåttallrik från ett indiskt barnhem?
31 oktober, 2008 kl. 21:05 |
Du syftar på Lottas barndoms tallrik? Full av minnen och historier. Dock inte från Indien.
3 november, 2008 kl. 10:45 |
Det var hårt och kargt där uppe i norr. Jag ser det nu.