Posts Tagged ‘Rut’

Vårfika vid Brotorp

21 mars, 2011

Solen sken i dag och vi tog oss till Brotorpsstugan för bullar och våfflor i solen. Vi hann också bestiga berget bakom och njuta av utsikten, kottar, trädstammar och annat roligt.

Solstrålarna stod som spön i backen uppe på berget.


Saft och bulle och lä vid bergväggen.


En fallen tall blev genast ett rymdskepp.

Annonser

Optimism revisited

17 januari, 2008

Idag fick Rut börja äta 40 ml per mål. Hon äter var tredje timme och började kl 11.00. Hennes flöde i stomin har under dagen varit litet vilket är glädjande. Vi har hoppats förr, men optimismen tycks trots alla motgångar vara oemotståndlig, så vi hoppas igen. Ruts viktkurva går uppåt igen – det är förstås också bra: över 4200g väger hon nu.

Om flödet inte ökar markant kommer hon att få äta 60 ml per mål med start imorgon fredag. Hennes humör har förbättrats i stigande grad med storleken på måltiden. Hennes beräknade normalmål ligger på 80 ml nu beräknat efter hennes vikt och storlek. Om allt går bra kommer hon att äta normala mål från och med lördag.

Imorgon efter jobbet löser jag av Lotta på Astrid Lindgrens. Då har Lotta levt på sjukhus sedan i söndags.

Rut föds

16 januari, 2008

7 november 2007
Rut Astrid föddes med planerat kejsarsnitt på SÖS onsdag den 7 november 2007. 3100 g och 49 cm. Lotta och Rut låg inne på BB och hade det bra. Jag och Ture åkte och hälsade på varje dag. Tures glödande glädje inför att få lillasyster Rut var fantastisk att se.

10 november 2007
Hon kom hem från BB på lördagen, tre dagar efter förlossningen. Jag jagade runt stan med bilen för att köpa hem mat för att fira Ruts hemkomst. Det blev Bibimbap från Arirang. När jag kom hem med maten åt vi den, men kunde inte njuta. Rut hade sovit sedan klockan 14 på eftermiddagen och gick nu på kvällen knappt att väcka. 

Rut var tyvärr bara hemma i sex, sju timmar innan hon återvände till SÖS. Vi tog bilen till barnakuten på Sachska. Väl där trodde vi att hon bara var trött för att hon fått för lite näring i sig och att allt skulle bli bra bara hon fick mat. Lite gulhet hade hon också men inte alarmerande mycket. Det kunde vara orsaken till hennes trötthet fick vi veta.

 Vi försökte ge henne bröstmjölk med kopp men utan framgång. Hon åt några ml men fortsatte vara slö. Lotta var kvar med henne på SÖS medan jag och Ture åkte hem. Dagarna gick och Rut blev inte bättre. Till slut kopplades också dropp in. Efter några dagar var hennes mage väldigt svullen: den såg ut som en amerikansk fotboll.

Oron växte i takt med att svaren uteblev. Det blev allt svårare att godta svar om att det kunde vara normalt, eller att de helt enkelt inte visste. På Sachska gjorde dom vad dom kunde och vi förstod att hon inte kunde bajsa och att det var det som var problemet. När hon väl åt kräktes hon upp det igen. Om inget kommer ut kan inte heller något komma in löd logiken. Efter några dagar googlade jag och hittade termen Hirschsprungs sjukdom. Det skulle visa sig – kanske – att det var Ruts öde.

13 november 2007
Samma dag som årets första snöoväder drabbade den södra delen av Stockholm skulle Rut plöstligt få ambulanstransport till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Men transporten skulle dröja minst 45 minuter minst fick vi veta. Eftersom vi var hungriga stack jag och köpte sushi på Ringvägen. Lotta kunde inte äta. I själva verket väntade vi i fem timmar på transport och fick till slut ta taxi med henne tillsammans med en sköterska. Hela tiden hade hon sitt dropp inkopplat.

Vid elva på tisdagskvällen anlände vi till Astrid Lindgrens. Rut fick en säng i rum 7: övervakningsrummet. På hennes säng stavades hennes namn Ruth. Varför människor tenderar att gissa att namnet stavas så är en gåta som väntar på svar.

 Rut blev uppkopplad med all möjlig apparatur vilket gav blandade känslor. Om inga apparater behövs är man ju frisk, men å andra sidan är all hjälp för hennes bästa. Lotta stannade kvar med Rut och jag åkte hem och hämtade Ture som sov hos kompisar.