Archive for the ‘löpning’ Category

Vårplantering på balkongen

22 mars, 2010

Medan Ture på lördag förmiddag besökte en kompis var Rut hemma med pappa. Nu när den mesta snön smält från balkongen blev Rut sugen på att gå ut. Snabbt mindes hon planteringsjorden som står i en påse. Hon hittade en spade, fick ta på sig lite kläder och sen började hon plantera jord och snö i en kruka.

Rut tittar ut


Redo att sätta frö.

Det var varmt i solen, men kallt om händerna. Byxorna blev också blöta eftersom det var lite svårt att hålla balansen i snöhalkan på balkongen.

Snöplantering

Lite senare hade Ture och Rut lite springtävling, med svettband runt huvudet, inomhus.

Spring, spring


Från vägg till hall på några sekunder.

Annonser

Första gången hos barnvakt

28 oktober, 2008

För att kunna konstla in våra löparhistorier måste först Rut vinklas in i historien. Den här gången berättar vi om att hon för första gången var hos barnvakt sen födseln. Frånsett mormor, morfar och farmor som väl haft nöjet att passa henne kortare stunder.

För några veckor sen gick startskottet för Hässelbyloppet som är ett tiokilometerslopp. Lotta hade det som revanschlopp sen hon missade tjejmilen, medan jag såg fram emot att nå en bättre tid än 2007. Lotta var taggad medan jag var ängslig.

Så den 12:e oktober Rut och Ture lämnades hos Albert och Sylvia som hade en barnfri helg. Dom erbjöd sig trots det att ta hand om våra. Emma ställde upp som materialare. Det är ovärdeligt att ha med sig vid såna här tillfällen. Emma hanterade också Assar under tiden. Inte dåligt för en hundskeptikter.

När vi efteråt hämtade Rut hade hon klarat sig galant. Hon somnade till och med utan några vidare besvär. Kanske är hon i den ålder då hon inte är så bunden till sina föräldrar. Det hjälper nog också att storebror var med.

Hur gick det i loppet då? Lotta hade som målsättning att springa på 55 minuter och kom in något senare på 56.21. Men det är det längsta lopp hon hittills sprungit så det är inte konstigt att hon kroknade något efter halva loppet. Här går hon i mål.

När Emma pressade mig före loppet på min målsättning svävade jag och sa att under 39 minuter var mitt mål. Jag ville göra en bättre tid än förra årets 39.50, men tycker alltid att det är tungt att säga det öppet. Jag spurtade i mål på 38.14. Det grämer mig lite att någon stod och ropade på en medtävlande att han eller hon skulle klara under 38 när vi passerade ca 600 meter före målgång. Jag trodde därför att jag låg lite bättre till än vad jag gjorde. Men då finns en ny tid att sätta nästa år.

För en tid sedan besökte Rut Göteborg

22 oktober, 2008
Ture bygger hus i lekhörnan.

Ture bygger hus i lekhörnan.

Bloggen ligger lite efter i tid. Att vara föräldraupptagen gör att man har mindre tid till oväsentligheter än när man jobbar. Som final på Lottas föräldraupptagenhet åkte vi femtimmarståg till Göteborg. En onödigt lång resa men som gick bra. Rut trivdes men fick krypförbud eftersom golven var lite väl sunkiga.

Både Ture och Rut gillade att vara i lekvagnen. På så sätt var det ett genidrag att åka intercitytåg, för lekvagn finns väl inte på X2000?

I Göteborg bodde vi på Novotel nere vid Klippan. Det var ett ganska kärt återseende av vår gamla hemstad. På fredagkvällen tog Paparut en löprunda i sina gamla kvarter runt Majorna och Slottsskogen. Det var ljuvligt.

Vad vi inte riktigt förutsett var att det är samma sak att bo på hotell med barn som att vara hemma med barn. Det går inte alls att sitta på restaurang på kvällen och trivas utan vi fick förstås vara på hotellet med barn som vägrade somna. Ett par öl lyckades vi klämma till Idol. Det fick duga.

På lördagen träffade vi Lasse, Monika, Erik och Edvin vid Ernst Jungens plats. Tog sedan Älvsnabben till Eriksberg och bowlade. Rut var inte så förtjust i bowling och ville helst bli buren hela serien.

Ture bowlade glatt. Bäst gick det när vi bad om att banan skulle få staket på sidorna. Paparut gjorde sin sämsta serie någonsin, trots instruktioner från bowlinghallsföreståndaren. Lasse briljerade och Lotta svajade. Monika gjorde annat.

På kvällen hälsade vi på Anders, Monica, Jonathan, Sebastian och Isak i deras vindslägenhet i Landala. Vilken fantastisk utsikt! Rut åkte spårvagn och bekymrades inte alls av den kollektivtrafiklösningens betydande tillkortakommanden. Hon sov mesta tiden.

Kvällen blev sen hos Lithners. Ture och Sebastian höll igång till halv tolv och Ture däckade i taxin till hotellet. Tyvärr fick vi inte med oss lära-gå-vagnen som vi fick. Den glömdes kvar i taxistresskaoset. En inte så intresserad taxichaffis körde oss hem.

Söndagen blev en lång men trevlig tågresa. Nu har Rut gjort Göteborg.

St Eriksloppet 2008 som det inte längre heter.

8 september, 2008

Okej. Det här handlar väl egentligen om Ruts pappa. Men faktum är att Rut, Ture och Lotta trotsade det vedervärdiga regnvädret för att heja fram mig till ny rekordtid på Stockholms Halvmaraton under lördag eftermiddag. Synen de fick från sin utsiktsplats vid Slussen var ungefär den här:


Vasabron ca 11-12 km.

Lotta hävdar att jag såg stark ut, men det kändes ganska slitigt och motigt hela loppet. Vädret var för jävligt och stämningen låg. Jag hade svårt att föreställa mig att jag skulle komma i mål om inte familjen Olsson stod och hejade vid Slussen. Nu kom jag istället i mål på 1.24.46. Målet var uppnått: att komma under 1.26.00 – tiden från Luleå i våras.

Turligt nog hann jag också heja på familjen en gång till när jag susade ner över Slussen vid 19 km vilket gav mig de sista behövliga krafterna. Sen stod Ulrik och ropade spurta, nära målgången. Jag fattade inte att det var han som ropade det eller att det var till mig utan skickade bara ett tyst: idiot.

Foton från loppet kan man få via ett företag: Photomotion. Självklart hade jag en skojfrisk herre bakom mig som utan att veta om det gjorde idiot-kaninöron på mig när han gjorde segergest. Sök på mitt startnummer på www.photomotion.se så får du se.

Bilden har jag snott och klippt till från sidan helt utan att fråga.

På lördag får Lotta lite revanch för sin uteblivna start i Tjejmilen genom att kuta Bellmanstafetten 5 km. Då är det jag, Ture och Rut som hejar på.