En favoritlek för Rut är att sätta kläder kring halsen. Ibland blir det rätt och ofta blir det fel. Men roligt är det. I fredags propsade Rut på att ha på sig alla haklappar samtidigt. Det blev väl sex stycken det.
Lycklig lycklig.
Idag var det Tures doktorsrock som var mest intressant.
Idag anlände mormor med tåg från Piteå. Ture har sett fram emot besöket och har ringt varje dag. Han ska sedan följa med hem till morfar och mormor. Först blir det nästan en hel vecka med mormor i Bagarmossen. Rut blir kvar här hemma och får längta efter brorsan.
Bilder kommer efter hand.
Vilken tur för oss att Judit från Södermalm nu är hemma med sin gamle far ända till efter sommaren. Så nu gäller det bara att Rut och Judit kommer överens lika bra som jag och Stefan. Det ska vi nog kunna se till.
Jag tror inte heller att det finns någon bild på de två tillsammans sedan tidigare, vilket är skamligt. Men här är den äntligen.
På onsdag i förra veckan var jag och Rut och hälsade på hemma hos Judit och dagen efter kom Judit och Stefan till Bagarmossen. Även om de ännu inte har åldern inne där de leker så mycket tillsammans så verkar de vara intresserade av varandras aktiviteter.
I övrigt tar Rut ett och annat steg och har börjat klättra. Häromdagen hittades hon tjoande högst upp på sin stol till Lottas förskräckelse. Så nu är det bäst att ha lite koll.
Ruts nattvanor är krångliga. Rut vaknar ofta mellan tolv och ett och vill ha välling. Sen händer det att hon är vaken i en eller flera timmar. Då roar hon sig med att krypa omkring i vår säng och ställa till besvär. Om dessutom Ture ligger i vår säng är det än värre. Hon kan inte låta bli att klappa och sparka på honom. Lägger vi henne i hennes egen säng skriker hon som om det gällde livet.
Hon måste alldeles snart flytta till egen säng i Tures rum. Annars blir vi galna. Är det nån som har en sån här till salu?
Idag tog Rut upp micken när hon fick höra sin favoritsång via YouTube. Vackert.
Och ett par bilder från förra veckan. Först en bild från Sjöhistoriska museet och sen en pulkfärd till dagis som det kan te sig genom en mobiltelefonkamera.
Bäst var fyren som gick att krypa genom.
Kanske bekvämt.
I torsdags tog Rut sina första två steg utan att hålla i sig i något. Det hände i vardagsrummet när hon blev intresserad av att nå en grej. Sen en tid tillbaka har Rut bestämt tagit oss i händerna för att få oss att gå med henne så hon har varit väldigt målinriktad. Då och då händer det nu att hon tar sig ett steg eller fler. Snart börjar det nya livet på två ben.
Övriga aktiviteter som Rut ägnar sig åt just nu är krypning i trapp. Det är ett intresse som hon under julledigheten ägnat sig åt på Moderna museet, Sjöhistoriska museet och på restaurang Chutney. Det svåra är att komma ner igen. Mamma och pappa hämtar och så börjar det om igen.
Klädintresset är fortsatt starkt. Allt hon kommer över hänger hon runt halsen. En favorit är pappas fula nödbadbyxor. Senast i kväll bar hon dem som ett huckle. Därefter mammas underbyxor som halsduk.
Eventuellt kommer Rut att vara lika verbal som brorsan. Hon har börjat säga nej genom att skaka på huvudet – ett alternativ till att tokskrika – och skrämmas med bu. Andra ord är mu, hej då med vinkning till, titta och lampa. Det bästa är när hon sjunger på Paul McCartneys och the Frog Chorus låt We all stand together: Bom, bom, bom – Ba-i-ya. Samtidigt tittar hon intensivt på oss eftersom hon vet att det genast sätter igång allsången. Det är som om familjen har fått en nationalsång.
Igår var också Axel från Hornsgatan på besök. Rut var bara vaken under halva besöket, men var sen glad över jämnårigt sällskap. Än leker de inte så mycket tillsammans utan var och en för sig men de vill gärna sno varandras leksaker. Gräset är redan från början grönare på andra sidan.
Nästan ett år efter operationen är nu Ruts bajs korvigt och fast ibland. Om det beror på maten, tarmen eller snarare hur mycket av varje faktor som spelar in vet vi förstås inte. Men det gläder oss mycket att bajset kommer ganska sällan – oftast på morgonen och kvällen.
Genast på morgonen fick Ture och Rut varsin julklapp. Sen klädde Ture och farmor den efterlängtade julgranen. Julafton firades hos farbror Jörgen med kusinerna Hanna och Klara plus farbror Janne och Carina och farmor. Ture fick flest julklappar, men så är det i hans ålder.
Tomten hade vägarna förbi och Rut fick både mjuka och hårda paket. Hon hade lite oväntat roligast åt kläderna som hon försökte ta på sig. Bilder finns, men eftersom vi inte har någon kamera dröjer det innan de kommer.
Senare på kvällen drog vi oss tillbaka till farmors hus där barnen var vakna till ovanligt sent. Rut ville absolut inte sova och vi gav upp och lät henne vara uppe till efter 22.
Juldagens förmörkades av att nästan hela julgänget blev magsjuka. Farmor, Jörgen, Hanna, Klara och Janne. Det blev lite nervöst eftersom Rut precis blivit frisk från sin magsjukevända. Men vi klarade oss undan. Däremot kom Tures öroninflammation tillbaka och vi fick åka till vårdcentralen och få ny antibiotika. Den funkade.
Dagarna ägnade vi åt att ta det lugnt förutom de sedvanliga hundpromenaderna, ett par joggingturer och ständig matinhandling. Borta bra, men det är ändå krångligt att bo borta med barn. Inget blir som man är van vid och nästan alltid är det påfrestande.
Hemresan på måndagen blev värre än vi kunnat ana. Rut gillar inte att åka bil och visade det väldigt tydligt genom att till och från skrika under tre timmar. Resan tog närmare sju timmar inklusive ett matstopp. Nästa gång åker vi på kvällen även om det har sina nackdelar.
När jag och lotta byttes av som förare hade jag för bråttom in i bilen och slog i hörnet på framdörren. Vilken resa. Det blev en crazy svullnad.
Frankenstein.
Det var på Sachsska barnsjukhuset på Södermalm som Rut spenderade sina första dygn på sjukhus. Det var där som Hirschsprung först misstänktes. Efter flytten till Astrid Lindgrens har vi inte varit där igen. Så det var dags.
Efter att Lotta kommit hem den 21 december hoppades vi att Rut var på bättringsvägen, men hon vägde misstänkt lätt. Hon åt lite mer men hon fortsatte kräkas oregelbundet. På måndag den 22 åkte Lotta med henne till akuten på Astrid Lindgrens efter samtal med en av Ruts sjuksköterskor. Hon hade tappat drygt ett kilo, mer än 10% av hennes vikt och hade vätskebrist. Det blev dropp genom näsan. På grund av platsbrist i magsjuketider blev de skickade till Sachsska där de fick tillbringa natten.
Klockan 16 den 23 december blev Rut utskriven och vi satte av mot Lysekil fyra timmar senare. Resan gick över förväntan eftersom barnen sov och trafiken var gles. Vi kom fram vid klockan två på julaftons morgon och fick te och macka.
Efteråt konstaterades att hon inte haft något av de vanliga magsjukevirusen. Varken Rota – som utgör 60% av fallen eller Calici – vinterkräksjuka – hittades. Eventuellt var det en bakteriell magsjuka. Som tur var fick hon antibiotika på inrådan av hennes kirurg. Barn med Hirschsprung har oftare sådan magsjuka än friska barn.
Redan på julaftons morgon var hon i originalform.
