Archive for december, 2008

In sickness and in health

19 december, 2008

Aldrig hittills har hela famlijen varit däckad av sjukdom samtidigt och det är en dag som jag bävar inför. Men nu balanserar vi farligt nära den gränsen.

Det är dag fyra här i sjukstugan och det är framgång och motgång. Rut har antagligen ett förkylningsvirus som satt sig på hennes mage. Hon har kräkts oregelbundet och aptiten har varierat. Nu bajsar hon mer normalt och åt riktig lunch idag, men kräktes å andra sidan för första gången på två dagar. Kanske är det nåt med hennes välling som hon inte riktigt fixar för det är alltid den som kommer upp.

Jag var själv sjuk i onsdags och torsdags, men det var nog biverkningar av min antiinflammatoriska medicin. Lotta är förkyld och åkte till Ukraina på jobb över helgen.

Bonusen kom i kväll då Ture började klaga över ont i örat. Först trodde jag att det var ett uppmärksamhetstrick eller ett mamma-är-bortrest-trick men jag insåg ganska snart att det inte kunde vara så. Förvånansvärt kvickt fick vi en tid på Farsta Närakut – som läggs ner av borgarna till nyår så det var sista gången vi var där – där en snäll läkare skrev ut penicilin trots att det egentligen stred mot nuvarande riktlinje.

Den säger att man först ska ha feber innan man får börja knapra penicilin. Eftersom jag själv haft ett otal öroninflammationer – även under senare år – blir jag skitarg eftersom det gör så förbannat ont att ha öroninflammation. Dessutom har man alltid klimax av det onda på natten vilket gör allt ännu jävligare. Så egentligen skulle vi ha väntat tills Ture fått feber innan vi kunnat åka till nån akut för att få penicilin utskrivet.

Inte för att jag inte förstår att vi måste trappa ner på penicilinet, men den som är sjuk måste väl ändå få rimlig smärtlindring och hjälp. Så Tures resa gick från feber i helgen via falsk krupp och nu en öroninflammation som avslutning. Nu får det vara slut på sjukeländet.

Behöver jag tillägga att Assar går på antiinflammatorisk medicin för artros som smärtar i hans vänstra ben?

Annonser

Sömnen II – shitty deluxe

16 december, 2008

Så blev natten så dålig som man inte ens kunde drömma om. Rut började med att kräkas vid elva. Hon kräktes under hela natten, och hade diaré, men var ändå på bra humör. Ture som var febersjuk natten innan fick ett anfall av falsk krupp. Ett av de värsta han haft. Det är fasansfullt eftersom han har svårt att andas och hostar fastän det knappt går.

Så klockan tre gick vi ut på balkongen för att svullnaden skulle gå ner. Det gjorde den, men så fort han kom in förvärrades läget. Det blev nog mellan 40 minuter och en timme på balkongen i natt. Samtidigt som Rut småkräktes och bajsade samtidigt. Nu är det värsta över för barnen. Förhoppningsvis klarar jag och Lotta oss, men det är ju inte säkert.

Tack Stefan för rubriktips.

Sömnen

15 december, 2008

Ruts sömnvanor har ganska länge sett ut som nu. Vi lägger henne vid sju med välling och hon får sen somna själv i mörkt rum. Det är inte en helt igenom perfekt rutin. Rut brukar gråta eller gnälla lite innan hon somnar. Oftast går det väldigt bra. Har hon tur sover hon hela natten, men det händer lite för sällan.

Ibland vanknar hon av hunger, ibland av bajs och ibland vaknar hon för att vara på gott humör. Ibland vaknar hon för att hon är har hon i magen eller är sjuk. Just nu har hon en förkylning. Familjens nattsömn har på ett nästan obemärkt sätt gått från att vara okej till att vara eftersatt. Som värst har det varit fyra blöjbyten på en natt plus välling. Dessutom kommer Ture in i sängen de flesta nätter.

Därför kollar vi nu efter en våningssäng så att åtminstone en eller två av oss kan få sova lite bättre. En sån med bred nederslaf och vanlig 80 cm eller 90 cm ovantill. De försvinner lika fort som de dyker upp på Blocket. Vi behöver en snart, för familjens bästa.

Igår var Rut och hälsade på hemma hos Molly tillsammans med Livia. Haken var att Rut inte sovit på dagen. Hon kom dit vid kvart över två och vid kvart i fyra var hon en spillra.  Lotta och Ture var med och njöt av tårta och god fika. Rut åt också lite tårta. Sen sov hon en kvart i bilen hem för att sedan vara vaken till kvart över sju.

Det verkar som om våra barn inte behöver särskilt mycket sömn.

Rut har fattat grejen

13 december, 2008

Det är så många prylar och inköp som visar sig vara helt felaktiga när väl barnen gör sina val. Ture har haft ett litet bord med två tillhörande stolar från IKEA i flera år. Där sitter han aldrig. Vi köpte också en läsfåtölj till honom som vi drömde att han skulle ha någon nytta av. Icke. Men Rut har fattat grejen.

Mozartföräldrar

11 december, 2008

När det var dags att önska förskola för Ture gick det bra. Den ligger 300 meter hemifrån. Valet var enkelt: nära och så kände han ett syskonpar som gick där. Vi var helt nya i Bagis då och kände bara dem. Det pratas föräldrar mellan om bra förskolor. Där Ture går är många av oss vita medelklassföräldrar ense om att det är bra. Den bilden har vi själva behövt redigera något. Visst är det bra. Lika bra som alla andra tänker vi. Allt är inte så jävla bra, men det duger. Rut kommer att gå på samma förskola.

En kollega visade mig att  han får bilder mejlade varje dag om barnens aktiviteter på förskolan. Hur fan får dom tid att ta kort, skicka över till dator för att sedan mejla? Kanske har dom nån grym handdatorlösning: knäpp – epost – sändlista – färdigt. Det intressanta varför den rutinen egentligen existerar? Visst hade det varit trevligt med foton på Ture och hans aktiviteter dagligen, men mer känns det som övervakning. Dels av barnen, men mest av pedagogernas arbete. Jo, det är ett föräldrakooperativ.

Här finns ett enda föräldrakooperativ. Så vitt man kan ana, trots att Tures dagis som ligger 100 meter därifrån har en helt annan blandning. Ungefär nio olika modersmål bland 19 barn. Flera av föräldrarna vid kollektivet är medvetna om sociala strukturer och dess effekter. Och ändå blir utfallet på deras kooperativ homogent. Eller kanske är det just därför.

Det obehagliga börjar där, och fortsätter och förstärks när barnen ska börja skolan. Själv har jag inte behövt tänka i de banorna än, men omgivningen påminner. Häromdagen pratade jag med en förälder vid kooperativet som troligen skulle sätta barnen i skola i en kulturskola i  Kärrtorp. Valet föll på den skolan för att många kompisar skulle börja där och den verkade bra med mycket musik och kreativitet som bas för skolarbetet.

Det är förstås inget uppenbart genment i att välja en skola som man tror på åt sitt barn, frågan är bara vad man tror sig kunna uppnå. Alla vill vi våra barns bästa, men vi har olika prioriteringar för vad som är det bästa. Ofta tänker man i banor av allmän kunskapsprestation eller specialkunskap som man vill optimera förutsättningarna för genom sitt val av skola.

Än så länge har vi tänkt att Ture ska börja på den vanliga kommunala skolan som ligger nära oss. Vår förhoppning är att han där ska få många kompisar som bor nära honom så att hans sociala liv utanför skolan blir lyckligt. Det tror vi är det bästa vi kan åstadkomma för hans start i livet. Men tanken om att ha gjort ett felaktigt och livsavgörande misstag genom valet av skola för sitt barn driver människan till att försöka utestänga hotande element. Det är det som är så obehagligt. Vad tror vi egentligen om våra medmänniskor? Är de så jävla underlägsna att vår a barn inte får beblandas med dem?

Förresten: Mozartföräldrar refererar till Mozart-teorin som går ut på att barns IQ kan påverkas positivt redan  från tiden i livmodern om de får lyssna på Mozart regelbundet. Teorin är motsagd bl a av nneurologen Oliver Sacks som menar det snarare handlar om att lära sig att spela musik och att lyssna noggrant på musik som får hjärnan att utveckla vissa färdigheter bättre. Mozart-teorin har förstås lett till att föräldrar tvångsmatar sina telningar med klassisk musik som de själva hatar i tron att de skapar nobelpristagare.

Sugrör funkar från och med nu

9 december, 2008

Förra veckan tränade Rut på att dricka genom sugrör. Obetänksamt av mig att introducera det på lunchhak men jag hade som tur var en pipmugg med som hon fick dricka det mesta ur. Men hon fick lite hjälp på traven av Danielle och fick nog i sig lite trots allt genom sugröret.

Slurp slurp.

Nu funkar det här också.

På fredagen var det eldprov. Återigen var vi på Södermalm och lunchade och Rut fick en aha-upplevelse. Ett av livets små upptäckter. Det börjar bli lättare att ha med Rut att göra nu eftersom hon sköter maten mer självständigt.

Mandarinhausse

8 december, 2008

Ruts nya favoritfrukt är mandariner. Hon är relativt galen efter dem och ofta äter hon 3-4 per dag fördelat på för- och eftermiddag. Vet inte om det påverkar hennes mage negativt, men det har inte verkat så hittills.

Mandarin är vansinnigt gott. Och nyttigt.

Mandarin är vansinnigt gott. Och nyttigt.

Själv får jag lite magont bara av att mata i henne klyftorna, men hon insisterar på att äta mer. Ibland försöker jag sticka mellan med en banan, men ibland synar hon den bluffen lätt och skriker tills hennes vilja möts. Det är förövrigt det sätt hon effektivast kommunicerar sin vilja: skrik. Det funkar bra för henne.

Glüwein partaj x 3

7 december, 2008

Ikväll var vi på ett tredje glöggparty på en dryg vecka. Förra lördagen var vi hos fd grannar men vi avvek efter bara en timme eftersom Lotta var sjuk. På torsdagen besökte vi Arenagruppens glöggparty i deras lokaler på Drottninggatan. Alltid lika trångt och trevligt, men ibland överstiger den föregående entusiasmen det verkliga utfallet.

Att ha med sig två barn på ett trångt vuxenglöggparty som dessutom är lite branschorienterat kan låta som ett modigt grepp, och det är det också. Med facit i hand så gick det bra, men det kräver mer ansträngning än man på förhand kan förutse. Rut och Ture smaskade på pannkakor, pepparkakor och klementiner. Rut hade nog gärna träffat sin nästan jämgamla kompis Judit lite mer, men det var inte riktigt rätt miljö för ettåringar att kravla runt på golvet eftersom det var så många glöggpackade socialister som stapplade runt i lokalerna. Efter ett par timmars hängande i köket  begav vi oss.

På väg från Rådmansgatan. Pepparkaksmätt.

På väg från Rådmansgatan. Pepparkaksmätt.

Ikväll var det åter dags hemma hos en kompis till Ture. Ett perfekt avvägt party där både barn och vuxna fick plats. Rut trivdes och utforskade den branta trappan till övervåningen med stort intresse. Hon somnade i främmande säng efter en stadig vällingdos och blev ett par timmar senare  hemkånkad i sin åkpåse. Så ska en småbarnsförälderglöggfestslipsten dras.

2+2=4

3 december, 2008

Förra veckan hade Rut feber under ett par kvällar och nätter och det var ett himla liv eftersom hon inte mådde bra. Alvedon gjorde susen även om mycket av den drickbara medicinen hamnade på pyjamasen och i sängen.

Det visade sig vara de två efterlängtade tänderna i överkäken som kom fram. Än så länge märks de mest genom att hon kan äta större matbitar och tugga ganska bra. Nu har hon fyra tänder så vitt vi vet.

Gubben vs Skrutt

1 december, 2008

Det händer något konstigt med språket när jag talar till mina barn. Jag tror mig minnas att jag förundrades av hur enkelt, som per automatik, jag plöstligt kallade Ture för Gubben. Som trösterikt och vänligt gullande tilltal.

När så Rut dök upp hörde jag mig själv plöstligt oupphörligen utbrista variationer på grundtermen Skrutt. Skruttan, Skruttfia, Skrutten, Skruttis och andra varianter. Att hon inte kallas för Gubben är självklart, men varifrån kommer detta skrutt? Jag är själv helt utan erfarenhet av systrar och döttrar sedan tidigare. Så frågan är vilka de mörkerkrafter är som injicerat flickepitetet Skrutt in i min hjärna? Jag har några förslag:

  1. Gravidtidningar
  2. Den obligatoriska medelklasspappalitteraturen: Uppdrag Pappa, Uppdrag Mamma och liknande
  3. Familjeforum på nätet
  4. En rymdvarelse kidnappade mig och satte in ett chip i hjärnan
  5. Magnus, Brasse och Eva

    Lillgubben och Skruttfia åker bob

    Lillgubben och Skruttfia åker bob