Archive for oktober, 2008

Rut äter själv

29 oktober, 2008
De senaste dagarna har måltiderna ibland börjat med att Rut vägrat äta sin mat och gjort allt i sin makt för att undvika skeden som hotfullt viftar framför hennes mun. Först fattade jag ingenting. Allting tydde på att hon var hungrig. Var det maten i sig det var fel på? Skeden? Hade hon magknip eller bajs i blöjan?
 Fastare mat efterfrågas. Nu kan Rut äta själv.

Fastare mat efterfrågas. Nu kan Rut äta själv.

Så fort hon själv fick hålla skeden själv kom svaret. Hon vill äta själv. Det gör att måltiderna pågår ganska länge och att det blir mycket städning efteråt. I dag åt hon bananpengar till förmiddagsmellanmål. Hon äter det mesta vi försöker ge henne. Tiden då Rut sondmatades med ynka fem milliliter mjölk per måltid känns avlägsen.

Nu är frågan hur länge hon kan klara sig med bara två tänder i underkäken? Det är som om tandproduktionen ligger efter den övriga fysiska utvecklingen.

Annonser

Skillnader mellan syskon

29 oktober, 2008

För varje syskonpar i världen finns det förstås slående skillnader. Det är skillnaderna man tydligt ser medan likheterna kanske mer tas för givet.

När Ture var liten var vi rörande överens om att han var så van vid att höra Assar skälla redan då han softade i livmodern. Han skrattade nämligen när Assar skällde, som om det var något hemtrevligt som han kände igen och gillade. Däremot har det under perioder varit svårt att dammsuga, borra eller ägna sig åt andra skräniga sysslor. Ture bröt ihop och klarade inte av ljuden. Ibland fick han vara någon annanstans när det skulle väsnas hemma. Knappt hårtorken gick att använda. Såga var svårt.

För Rut är det tvärtom. Det är först på senare tid som hon accepterar att Assar ibland brister ut i skall. Tidigare har hon blivit förtvivlat ledsen. Assars vana att sent på kvällen börja rota i sin leksakskorg och försöka pigga upp mig och Lotta med lite lekskall har ofta lett till att Rut vaknat storgråtandes. Och att Assar istället fått skäll för sitt initiativ.

Däremot älskar Rut maskiner som väsnas. Dammsugaren är hennes favorit. När den åker fram kastar hon sig över den tjoar och hojtar, bankar på den som om det var världens roligaste kramleksak. Att den låter som fan och pytsar ut gammalt surt damm oroar inte ett dugg.

Will the real Rut Olsson please stand up

28 oktober, 2008
Nu ställer sig Rut upp då och då. Hon måste stå ganska bredbent för att hålla balansen en längre stund. Lättast är det om hon har något att sätta händerna på som är i knähöjd eller däromkring.
Och här står Rut.

Och här står Rut.

Första gången hos barnvakt

28 oktober, 2008

För att kunna konstla in våra löparhistorier måste först Rut vinklas in i historien. Den här gången berättar vi om att hon för första gången var hos barnvakt sen födseln. Frånsett mormor, morfar och farmor som väl haft nöjet att passa henne kortare stunder.

För några veckor sen gick startskottet för Hässelbyloppet som är ett tiokilometerslopp. Lotta hade det som revanschlopp sen hon missade tjejmilen, medan jag såg fram emot att nå en bättre tid än 2007. Lotta var taggad medan jag var ängslig.

Så den 12:e oktober Rut och Ture lämnades hos Albert och Sylvia som hade en barnfri helg. Dom erbjöd sig trots det att ta hand om våra. Emma ställde upp som materialare. Det är ovärdeligt att ha med sig vid såna här tillfällen. Emma hanterade också Assar under tiden. Inte dåligt för en hundskeptikter.

När vi efteråt hämtade Rut hade hon klarat sig galant. Hon somnade till och med utan några vidare besvär. Kanske är hon i den ålder då hon inte är så bunden till sina föräldrar. Det hjälper nog också att storebror var med.

Hur gick det i loppet då? Lotta hade som målsättning att springa på 55 minuter och kom in något senare på 56.21. Men det är det längsta lopp hon hittills sprungit så det är inte konstigt att hon kroknade något efter halva loppet. Här går hon i mål.

När Emma pressade mig före loppet på min målsättning svävade jag och sa att under 39 minuter var mitt mål. Jag ville göra en bättre tid än förra årets 39.50, men tycker alltid att det är tungt att säga det öppet. Jag spurtade i mål på 38.14. Det grämer mig lite att någon stod och ropade på en medtävlande att han eller hon skulle klara under 38 när vi passerade ca 600 meter före målgång. Jag trodde därför att jag låg lite bättre till än vad jag gjorde. Men då finns en ny tid att sätta nästa år.

Rut ställer sig upp

26 oktober, 2008

När ettårsdagen närmar sig ställer sig Rut upp på egen hand. Hittills har det bara skett ett par gånger och vi har inte nåt kort på det. Nu går det undan.

Hon gillar sin lära-gå-vagn som vi lånat av Benjamin och Cassius. Hon packar sina leksaker i vagnen eller ibland sig själv. Hon har också börjat intressera sig för böcker och kan sitta länge och bläddra i Tures Pixi-böcker. Av Ture har hon lärt sig att köra bilar. Det är intressant att se hur hon imiterar ett mönster utan att egentligen förstå vad det är hon gör. Ruts bilar kan lika gärna köra i sidled som rakt fram.

Åter på Astrid Lindgren

26 oktober, 2008

Bara ett rutinåterbesök hos Ruts läkare i måndags. Ingen fara. Rut och jag kom lite sent, men blev ändå väl emottagna. Efter kvick vägning och mätning fick vi veta att hon väger 9 350 och är cirka 75 centimeter lång.

Rut var vid gott mod och drog runt i rummet och undersökte det lilla som finns i ett undersökningsrum. Hennes kirurg kände på ärrbildningen i ändtarmen och konstaterade att det kändes mjukt och bra. Han påpekade också att det inte stod någon avföring i tarmen. Det betyder att hon kan tömma tarmen som hon ska.

Vi diskuterade hur Rut mår och det är inte så mycket konstigheter. Jag påstod att hon periodvis bajsar ofta. Kanske upp till maximalt tio gånger på en dag. I efterhand tror jag att det var en viss överskattning. Sex, sju hade nog varit mer sanningsenligt. Problemet är att hon då blir sårig i rumpan och om Rut då får vara utan blöja betyder att det kan bli bajs lite överallt. Andra dagar bajsar hon bara två, tre gånger.

De enda kostråden vi fick var att undvika mjölk till Rut på grund av sockret som ofta ger Hirschsprungpatienter visst besvär. I övrigt behöver inte så små barn fiberrik mat så det behöver vi inte tänka på om det är bra eller inte. Rut kommer att få pröva sig fram för att lära sig och oss vad hennes tarmar fixar och inte.

Appropå bajs här och där. Härom morgonen trampade jag i bajs, bytte strumpor för att en stund senare upptäcka att jag hade bajs på byxorna också. Lotta skrattade så klart åt mig. En kvart senare fick jag ett sms från henne där hon stod på tunnelbaneperrongen och konstaterade att hon hade bajs på handväskan.

100% knepig grafitti

26 oktober, 2008

När vi var vid Söderbysjön och jag lekte Mattias Klum upptäckte jag lite oväntad grafitti på en container i närheten.

Vid Söderbysjön. Ghetto stylee.

Vid Söderbysjön. Ghetto stylee.

”Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.”

Det är ett utdrag ur meditationsboken Profeten av Kahlil Gibran. Någon har klottrat det med stor noggrannhet på en container, men inte lyckats stava rätt till alla ord. Så mitt i det fina vädret, i den fina naturen står plötsligt en klottrad container, med en filosofisk och potetisk text som delvis är felstavad. Man undrar vem som gjort sig besväret. Det är sånt jag har lite tid att fundera på nu.

100% skönt

26 oktober, 2008

Ibland är livet väldigt skönt. Jag, Rut och Assar gick från förskolan, efter att ha lämnat Ture, ner mot Söderbysjön. Sen tog jag en kopp blaskigt kaffe på golvcaféet och lyssnade på några pensionärer som diskuterade politik på bred stockholmska. Två moderater och en sosse. Rut sov.

Söderbysjön oktober 2008

Söderbysjön oktober 2008

 

Söderbysjön oktober 2008, mot Nacka

Söderbysjön oktober 2008, mot Nacka

 

Grusväg mot Söderbysjön okt 2008

Grusväg mot Söderbysjön oktober 2008

 

Söderbysjön oktober 2008

Söderbysjön oktober 2008

100% pappa

26 oktober, 2008

Som jag sa till mina kollegor när de tyckte att sex månader var en lång tid att vara hema: inget jävla månadstrams, jag ska vara föräldraledig på riktigt. Redan då visste jag att jag skulle vara hemma längre än ett halvår, men det lät så drastiskt då, när jag inte aviserat min föräldraledighet. När jag berättade att jag skulle vara föräldraledig blev alla häpna. Det trots att Ruts födsel och existens knappast var någon hemlighet. Det var för ett drygt halvår sen. Det är fortfarande chockerande att man som pappa är föräldraledig.

Det går bra att vara hemma med Rut och det var inget konstigt alls att ta över efter Lotta. Kanske tycker Rut också att det är roligt med omväxling. Utmaningen handlar om att komma till förskolan till 9.00 vilket sällan lyckats.Vi har 200 meter till förskolan och ca 8.30 börjar jag tjata på Ture att han måste borsta tänderna och klä på sig. Det är otroligt hur mycket tid det går åt.

Nästa utmaning är att lyckas laga middag innan Lotta kommer hem då Rut har en svag period. Ofta får har man en gråtande Rut som drar i byxbenen medan man hanterar kokande ämnen på spisen. Det är ganska stressande. Men generellt sett gör Rut sitt bästa för att hålla humöret uppe.

Rut i helikopterperspektiv

Rut i helikopterperspektiv

För en tid sedan besökte Rut Göteborg

22 oktober, 2008
Ture bygger hus i lekhörnan.

Ture bygger hus i lekhörnan.

Bloggen ligger lite efter i tid. Att vara föräldraupptagen gör att man har mindre tid till oväsentligheter än när man jobbar. Som final på Lottas föräldraupptagenhet åkte vi femtimmarståg till Göteborg. En onödigt lång resa men som gick bra. Rut trivdes men fick krypförbud eftersom golven var lite väl sunkiga.

Både Ture och Rut gillade att vara i lekvagnen. På så sätt var det ett genidrag att åka intercitytåg, för lekvagn finns väl inte på X2000?

I Göteborg bodde vi på Novotel nere vid Klippan. Det var ett ganska kärt återseende av vår gamla hemstad. På fredagkvällen tog Paparut en löprunda i sina gamla kvarter runt Majorna och Slottsskogen. Det var ljuvligt.

Vad vi inte riktigt förutsett var att det är samma sak att bo på hotell med barn som att vara hemma med barn. Det går inte alls att sitta på restaurang på kvällen och trivas utan vi fick förstås vara på hotellet med barn som vägrade somna. Ett par öl lyckades vi klämma till Idol. Det fick duga.

På lördagen träffade vi Lasse, Monika, Erik och Edvin vid Ernst Jungens plats. Tog sedan Älvsnabben till Eriksberg och bowlade. Rut var inte så förtjust i bowling och ville helst bli buren hela serien.

Ture bowlade glatt. Bäst gick det när vi bad om att banan skulle få staket på sidorna. Paparut gjorde sin sämsta serie någonsin, trots instruktioner från bowlinghallsföreståndaren. Lasse briljerade och Lotta svajade. Monika gjorde annat.

På kvällen hälsade vi på Anders, Monica, Jonathan, Sebastian och Isak i deras vindslägenhet i Landala. Vilken fantastisk utsikt! Rut åkte spårvagn och bekymrades inte alls av den kollektivtrafiklösningens betydande tillkortakommanden. Hon sov mesta tiden.

Kvällen blev sen hos Lithners. Ture och Sebastian höll igång till halv tolv och Ture däckade i taxin till hotellet. Tyvärr fick vi inte med oss lära-gå-vagnen som vi fick. Den glömdes kvar i taxistresskaoset. En inte så intresserad taxichaffis körde oss hem.

Söndagen blev en lång men trevlig tågresa. Nu har Rut gjort Göteborg.