Archive for september, 2008

Helg.

29 september, 2008


Tures gamla äppelknyckarsmäck passar utmärkt.

Rut kryper och tjoar.

Rut gillar att gunga. Ingen tvekan om det.

Annonser

Nedräkning.

25 september, 2008

Nu är det inte så länge kvar tills vi byter av varandra med föräldraledigheten. Från den 13 oktober är Rut hemma med pappa istället och Lotta börjar jobba. Det kommer att bli ett abrupt brott i vardagen.

Jag förutsätter att den första veckan kommer att bli påfrestande eftersom jag kommer att vara sen med allt. Det märker jag om jag ska försöka komma iväg med båda barnen. Min tidsuppfattning är helt orealistisk vilket leder till mentala stresshärdsmältor när Ture tvärt vägrar klä på sig och Rut skriker av trötthet. Snart är det min vardag.

Det ska bli skönt att träffa Rut lite mer. Nu hinner jag knappt hem från jobbet innan hon går och lägger sig. Och på morgonen är det svårt att gå hemifrån. Snart kommer jag knappt att komma från Bagarmossen. Härligt!

Rut säger Ture.

25 september, 2008

Ingen utomstående skulle någonsin höra att Rut sa Ture imorse. Till det krävs förälderns hypersensibla öra. Ture började morgonhojta i sitt rum medan Rut satt i sin köksstol och smaskade på en brödbit. Rut vände sig om i riktning mot Tures rum och sa bhfweeee bhfweeee. Jag och Lotta tittade på varandra. Först häpna, sen stolt leende i samförstånd. Vilken stjärna hon är.

Sällan blir Rut så förtjust som när hon får träffa sin storebror. Hon gillar att vara i hans rum och pilla med hans leksaker. Igår åkte ett muminbord in i munnen. Härom veckan bajsades det ut lego. Tur att man är lite lugnare förälder nu än som förstagångs.

Ruts bajsande har stabiliserats något efter att ha varit ganska frekvent periodvis. Hon får färre majskrokar att snaska på. Kanske har det hjälpt. Nu bajsar hon kanske fem gånger om dagen.

Sömnen har blivit bättre. Nu har Rut sovit tre nätter då hon inte vaknat mer än någon gång. Vi hoppas att hon snart kan sova hela nätter och vakna lite senare på morgonen.

Ture skriver Rut.

19 september, 2008

Ett historiskt ögonblick. Ture har lärt sig att skriva. Nu skriver han både sitt eget och syrrans namn.

Rut säger Assar

18 september, 2008

Nu tjatar Rut Assars namn  – ajjah – om och om igen. Men igår, när jag frågade henne om det var Assar hon menade började hon genast gråta. Hennes förhållande till honom är lite dubbelt fortfarande även om hon bättre står ut när han är högljudd nu. Assar å sin sida smörar gärna för Rut.

Förra veckan var Rut på läkarbesök på BVC och allt såg bara fint ut med henne. Gött.

Early bird.

9 september, 2008

Efter att i många år levt i tron att det är en myt att barn vaknar oskäligt tidigt har vi nu fått tänka om. Rut tillhör onekligen kategorin morgonpigga. Det måste vara ärvt på mödernet. I morse vaknade hon vid fem eller så efter att hon inte sovit särskilt mycket under dagen innan. Jag gick upp med henne, men vi gav upp efter 20 minuter då ingen av oss egentligen var i form för att vara vakna. Sen somnade vi åtminstone nån timme igen.

Rut somnar lite för tidigt på kvällarna och utmaningen består i att vrida fram hennes dygnsklocka så att hon passar in i resten av familjen vilket verkar svårt. Snart blir vi galna. Rut har dessutom nästan helt slutat amma och blir tokig när det inte finns nån mjölk att få. Så nu börjar vällingtillverkningen på natten.

Kameran gick åt fanders i augusti och vi har inte köpt nån ny än så det är ont om bilder. Men Rut ägnar sig åt att ställa sig upp där hon kan, prata så gott det går, röra sig till musik och har mestadels ett skönt humör. Livet är underbart.

St Eriksloppet 2008 som det inte längre heter.

8 september, 2008

Okej. Det här handlar väl egentligen om Ruts pappa. Men faktum är att Rut, Ture och Lotta trotsade det vedervärdiga regnvädret för att heja fram mig till ny rekordtid på Stockholms Halvmaraton under lördag eftermiddag. Synen de fick från sin utsiktsplats vid Slussen var ungefär den här:


Vasabron ca 11-12 km.

Lotta hävdar att jag såg stark ut, men det kändes ganska slitigt och motigt hela loppet. Vädret var för jävligt och stämningen låg. Jag hade svårt att föreställa mig att jag skulle komma i mål om inte familjen Olsson stod och hejade vid Slussen. Nu kom jag istället i mål på 1.24.46. Målet var uppnått: att komma under 1.26.00 – tiden från Luleå i våras.

Turligt nog hann jag också heja på familjen en gång till när jag susade ner över Slussen vid 19 km vilket gav mig de sista behövliga krafterna. Sen stod Ulrik och ropade spurta, nära målgången. Jag fattade inte att det var han som ropade det eller att det var till mig utan skickade bara ett tyst: idiot.

Foton från loppet kan man få via ett företag: Photomotion. Självklart hade jag en skojfrisk herre bakom mig som utan att veta om det gjorde idiot-kaninöron på mig när han gjorde segergest. Sök på mitt startnummer på www.photomotion.se så får du se.

Bilden har jag snott och klippt till från sidan helt utan att fråga.

På lördag får Lotta lite revanch för sin uteblivna start i Tjejmilen genom att kuta Bellmanstafetten 5 km. Då är det jag, Ture och Rut som hejar på.

Na-na och da-da?

5 september, 2008

Kanske är det den gamla mitt-barn-är-ett-geni-delen av hjärnan som spökar eller så försöker Rut kalla oss vid våra rätta namn. Hon är en härmapa som gillar att klappa händer och vagga sida åt sida när man själv gör det. Har antagligen glömt hur Ture var med det, men det här känns lite nytt faktiskt. Hon gillar verkligen  att härma både ljud och rörelse.

Ikväll fick Lotta och Rut roa sig hemma när Ture och jag var på biopremiär och såg WALL-E. En skön stund för oss själva i biomörkret även om mycket av storyn passerade långt över barnens huvuden. En typiskt förtäckt animerad vuxenfilm som var jättebra.

Imorgon hoppas jag att Rut och Ture klappar i händerna när jag passerar dom under St Eriksloppet!