Och bilen går bra?

Som man brukar säga när man inte vet vad man ska säga. Men ett inlägg bör ha en rubrik.

Om sanningen ska fram så går bilen lite halvknackigt och måste på verkstad innan växellådan eller kopplingen eller vad det nu är, rasar, så rubriken var väl lite freudiansk.

Rut går desto bättre. Nu sitter hon stadigt på golvet och leker med sina saker. Igår kunde hon sitta själv i tjugo minuter och ägna sig åt väsentligheter.

Det skojigaste hände när Rut vaknade på söndag morgon. Plötsligt har hon börjat med ett nytt ljud som hon gör genom att blåsa luft och saliv ut genom munnen via en något utstickande tunga. Hon skrattar helnöjd åt omvärlden efteråt.

I helgen kom också ett genombrott med hennes ätande. Istället för att vägra, sticker hon försiktigt ut tungan för att visa att hon vill smaka på maten. Bäst är de söta puréerna och gärna katrinplommonpuré. Man blir törstig av att äta söt gröt och puréer vilket Rut upptäckt. Nu gillar hon vatten och kan tydligt visa det genom att upprört visa missnöje när man försöker ge henne mat. Så nu sitter hon stadigt till bords med resten av familjen och äter. Bordsskicket kan bli bättre, men än så länge får hon hållas.

Annonser

2 svar to “Och bilen går bra?”

  1. Alma Says:

    Hej Rut! Vad mycket du vuxit sedan vi sågs på sjukhuset i februari. Min stomi lades ner vid påsk och efter det började jag rulla runt och krypa omkring. Så skönt att vara utan påse. Jag tycker inte om att bli matad med sked men välling, oliver och prinskorv är mums. Jag får losec varje dag men inga magdroppar. Vad har du för sort? Mamma får byta en massa blöjor på mig varje dag och natt men jag är glad ändå.
    Hälsa familjen.

    Alma

  2. Papa Rut Says:

    Hej hej Alma, vad kul att höra av dig! Ja visst är det skönt att vara utan påse – och alla bekymmer med flödande stomi. Vi har tänkt mycket på Alma och undrat hur det gått med stomin. Och uppenbarligen verkar allt bra. Härligt. Vintermånaderna på avdelning Q 63 känns som i ett töcken. Helt otroligt att vi tillbringade nästan 3 månader där…. Sen vi kom hem i slutet av februari har allt gått jättebra vilket ni ju kunnat läsa om på bloggen. Rut är idag välmående och glad för det mesta och det enda som påminner om hennes sjukdom är ärret på magen. Men visst är vi fortfarande bajsfixerade, och lär säkerligen vara det en lång tid framöver! Rut har gått på kontroller hos tarmterapeuterna ungefär varannan vecka under våren och träffade Tomas Wester senast i slutet av maj. Eftersom allt ser bra ut behöver hon inte komma tillbaka förrän efter sommaren.

    Skriv gärna några rader igen, det var så kul att höra av er! Sprang ni maraton förresten?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: