Archive for maj, 2008

E4/E20 N revisited

28 maj, 2008

Rut och jag rullade upp på E4 norrut och drev mot Astrid Lindgrens barnsjukhus där Rut hade återbesök i måndags. Det kändes lite hemtamt att komma dit och hälsa på personalen. En sköterska från avdelningen där Rut låg hälsade och kände inte igen Rut utan istället mig. Det är bra att Rut har blivit så mycket större att hon inte känns igen. Å andra sidan passerar det förstås en hel del patienter genom sjukhuset.

Medan vi väntade på Dr Kirurg med sidekick vägde och mätte vi henne. Vikten fortsätter att öka finfint: 7 770 g stannade vågen på. Längden är 66,5 cm. Dagen efter vägdes och mättes hon på BVC Bagarmossen och vägde då lite mindre men var å andra sidan lite längre… Det är inga helt exakta mått man får, men det är ingen tvekan om att både vikt och längd ökar utmärkt och att hon följer normalkurvan för sin ålder.

Dr Kirurg konstaterade att det verkade ha läkt bra och att ärren kändes mjuka. Vidare rekommenderade han att vi trappar ner på Losec under två veckor för att sedan sluta helt. Hon fick Losec på grund av sin stomi sen har den bara hängt med. Hon ska också fortsätta med sina magdroppar som återställer tarmfloran eftersom hennes avföring fortfarande är lite lös. Vilket å andra sidan också kan bero på att hon börjat med smakportioner. Motvilligt. 

Annonser

[…] leende knallblåa ögon…

22 maj, 2008

Idag vaknade Rut som vanligt med ett leende. Tänk om man själv alltid kunde göra det! Fast å andra sidan smittar Ruts morgonhumör av sig på resten av familjen. Det är bara så svårt att komma iväg till jobbet efter att ha sett det där leendet.

Det är tydligt att Rut är andrabarn i den meningen att hon redan nu kollar mycket på tv. Det är bekvämt att sätta henne brevid brorsan när han kollar barnprogram. Hon tittar koncentrerat, men det händer att hon tuppar av. Tures tv-intresse var närmast obefintligt fram till han var tre år. Rut lär väl äta godis och svära innan hon kan gå.

Efter att smakportionerandet gått i stå, dels på grund av Ruts motstånd och dels på grund av att vi inte varit hemma, käkar Rut skedmat igen. Och hon gör det med visst intresse så nu kanske vi snart är fyra kring matbordet eftersom Rut dessutom har övertagit Tures tripptrappstol. I reklamen för stolen påpekas att barnen kan ha dom tills dom är tonåringar. My ass. Ture lämnade tripptrappstolen i vintras och har aldrig tittat bakåt. Men det är bra grejer ändå.

Rut i Hallgrims gym
Rut i Hallgrims fantastiska gym

Första tanden på väg

19 maj, 2008

Det måste också sägas: första tanden tycks vara på väg upp ur underkäken. Hon börjar också bli allt stadigare på att sitta, men faller oftast framåt efter en stund. Men snart kan hon nog sitta korta stunder själv. Rut kan också trycka sig själv bakåt som en inverterad krypning om hon ligger på mage. En början till ökad självständighet.

Första och andra flygturen avklarad

19 maj, 2008

På två veckor har det hunnit passera en hel del liv för Rut. Morfar kom med tåget förra fredagsmorgonen. Sen tog han och Ture nattåget upp till Piteå på lördagskvällen. Det blev en vecka med mycket tid för Rut. 

Vi passade på att promenera till ett väldigt trivsamt fik ute i Stockholms södra delar med Emma och Camilla. Fiket ligger vid ett koloniområde vid Orhem. Rut åkte bekvämt i vagnen, men vi som promenerade fick bra grundträning inför loppen i Luleå. Ungefär åtta kilometer tur och retur. Plus att båda föräldrarna sprang varsin mil samma dag.

Sådan far sådan dotter.
Khakipappa och khakirut fikar khakikaka?

Sen under veckan kom Axel, tre måndader gammal, på besök. De trivdes väldigt bra i varandras sällskap. Rut ropade karaktäristiskt och Axel skrattade när de studerade varandra.

Under senaste invägningen visade vågen att Rut fortsatt uppåt. Nu väger hon 7 585 g och är 66 cm lång. Allt ser bra ut. Och hon behöver färre och färre blöjor. Under natten händer det sällan att hon bajsar. Det är bra. Nu passar bara stl 68 så vi måste gräva lite i källaren.

I torsdags var det flygpremiär. En sedan länge bokad SAS-flight mot Kallax infriade inte någon av de farhågor som befarats. Resan gick bra, även om Ruts skrikprat störde medpassagerarna, så verkade hon inte ha det minsta ont av flygningen.

Däremot visade hon tydligt att hon inte är så förtjust i att resa länge. Att åka bil, flyg, bil var lite i överkant. Men väl hos mormor och morfar var humöret på topp igen. Att återse brorsan var också kul.

Morbror Olov och Rut
Rut med Olov i Luleå.

På lördagen åkte vi till Luleå för att hälsa på Ruts kusiner för första gången och för att springa lite grand. Morbror Olov fick fullt upp som materialare, barnskötare, guide och chaufför. En insats som vi hoppas en dag kunna återgälda. Medan Ruts pappa och mamma sprang sina respektive lopp tog familjen Abrahamsson/Nordlund hand om Rut och Ture.

Peder var först i mål, fyra minuter innan Lottas start gick, på tiden 1.26.07. För det besväret blev det blommor, whiskyglas och ett fiskespö eftersom det var den bästa tiden i klassen tunnhåriga män 35+. Lotta sprang 6,5 km på sin måltid 39 minuter i sitt premiärlopp. Efteråt har båda blivit sjuka.

Tunnhårig vinnare.
Strax före han fick feber.

Senare bjöds vi på trerätters middag i Luleå. Obetalbart! Rut umgicks med kusinerna Rebecca och Alex och trivdes så klart. Men mest hemma kände sig uppenbarligen storebror som körde hårt med hushållet.

Söndagen spenderades i Skellefteå. I byn Stensmedjan, hos Hallgrim, Anna-Klara och Johan. Dessutom var Johans pappa Gunnar på besök. Rut gillade inte bilresan vidare mycket och krävde att vi sjöng ”Lille katt” långt efter att vi tröttnat. Rut testade Hallgrims babygym men visade sig inte vara jätteimponerad. Men det gick väldigt bra att sova i det.

Hon hann med en långpromenad runt byn med Hallgrim, i ganska hemskt väder. Annars försökte hon hitta saker att stoppa i munnen. Gärna papper.

Idag kom vi hem med återvändande flyg. Barnen fick kanske något ont i öronen under nedstigningen men bägge somnade helt oväntat med tio minuter till landning. Sedan var det tydligt att Rut njöt av att vara hemma igen. Att kunna gasa runt i gåstolen ger en annars sällan upplevd frihetskänsla kan man tänka sig.

Nu är våren kommen

5 maj, 2008


Valborgsfirandet på onsdag inleddes med att vi hälsade på Henry och hans mamma Malin i Bagarmossen. Vi bjöds på väldigt god middag och Rut älskade Henrys hoppgunga. Hon hade helst varit i den hela kvällen. Rut somnade trött på soffan där Ture satt och njöt av Kalles klätterträd och filmen Bilar. Brasfirandet ställde vi in eftersom det regnade ymnigt när det var dags att gå. Det var lika bra det.
På torsdag morgon kom familjen Carlsson/Johansson från Göteborg på besök för att stanna över helgen. Ture, Edvin och Erik fann snabbt varandra och utvecklade, som bara barn kan, starka band för några dagar. Rut fick mycket uppmärksamhet och var väldigt glad över det. Innan göteborgarna åkte hem fick Rut en bok med Bu och Bä. Den fyller ett tidigare hål i Olssons barnbokhylla. Ture fick en Pija Lindenbaum-bok som han gillar mycket: Kenta och Barbiesarna.

Av första majfirandet blev det bara utehäng på gården för hela slanten. Vi hade tänkt åka till Kärrtorp och kolla men vi hann inte med.

Rut sattes i SAAB:en på fredag förmiddag och sa hejdå till oss och svischade iväg med Lotta och Assar till Susannes nya hus i Hälsingland. Rut åkte vagn på pudelpromenad och hade det skönt. I Granön var det inflyttningsfest i dagarna tre, men Rut gick till sängs ganska tidigt. Siliva och Gun åkte med i bilen och roade så gott dom kunde. Ture och Rut fick DVD-versionen av Snuttefilm som Tures konsultarvode för hans kritiskt granskande arbete med produktionen.

Dagarna har flutit på och plötsligt var måndagen för dörren. Åter besök på BVC för vägning och mätning. Rut hänger på BVC lite oftare än vanligt bara för att hennes föräldrar tycker att det är lite skönt att följa hennes tillväxt. Idag vägde hon 7 450 g och ligger nu på normalkurvan för sin ålder. Hon mäter 65 cm utan strumpor.

Hennes matvanor har förändrats genom att vi försöker ge henne olika mat i puréad form. Det mesta kommer ut igen. Palsternacka kräktes Rut upp igen, medan banan har gått ganska bra. Lättast är det med gröt, även om också det är lite trögt. Kanske är hon inte riktigt redo att ge upp amningen än.