När vi var vid Söderbysjön och jag lekte Mattias Klum upptäckte jag lite oväntad grafitti på en container i närheten.
”Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.”
Det är ett utdrag ur meditationsboken Profeten av Kahlil Gibran. Någon har klottrat det med stor noggrannhet på en container, men inte lyckats stava rätt till alla ord. Så mitt i det fina vädret, i den fina naturen står plötsligt en klottrad container, med en filosofisk och potetisk text som delvis är felstavad. Man undrar vem som gjort sig besväret. Det är sånt jag har lite tid att fundera på nu.







